Nytt skolår – nya möjligheter

Lovade i mitt senaste inlägg att återkomma då hösten nalkas såvida inget oförutsett inträffat. Något sådant har ännu inte inträffat (se de två sista styckena i inlägget). Ålderskrämporna är de samma, sommaren har varit ovanligt varm, odlingarna har lyckats och både blåbär och lingon har vi plockat åt oss själva och till barn och barnbarn.

Barnbarnet Arvid har nyss fyllt 9 år. Vi, farmor och farfar i det här fallet eller mormor och morfar i andra fall, brukar uppvakta barnbarnen på deras födelsedagar. Men för att få en vink om vilken typ av present det ädla barnbarnet önskar sig brukar vi be om tips av vederbörande. Arvid önskade sig en frisbeegolfkorg. Och det vet förstås alla vi äldre vad det är för en tingest. Eller…?

Ack ja, så tiderna har förändrats. Då jag var ung och grön fick jag en korkpistol i present. Man laddade pistolen genom att sätta in en kork i mynningen. Och sen, pang, så sköt man iväg korken. Ja, sköt och sköt, den for ju bara en liten bit eftersom korken satt fast i ett snöre. Men det lät litet PANG i alla fall och det var ju huvudsaken.

Mitt vanliga tips så här års är Läsprotokoll åk 1. Detta är ett sätt att genast vid skolstarten få en bra bild av på vilken nivå nybörjareleverna är vad gäller bokstavskännedom och läskunnighet. För mig som speciallärare var det ett sätt att tidigt få veta vilka elever som eventuellt borde få hjälp med sin läsutveckling. Men det är också viktigt att de elever som är långt hunna i sin läsutveckling får utmanande uppgifter på sin nivå.

I en ny strategi för att hjälpa elever i behov av stöd, har man nu hos oss talat varmt för kompanjonlärarskap. Hur detta skall utformas i praktiken är väl ännu till stor del under planering.

Jag tyckte att det var naturlig för mig som speciallärare att under början av höstterminen till stor del jobba som kompanjon i åk 1. Jag kunde då avlasta klassläraren med att själv genomföra Läsprotokoll åk 1, kolla elevernas artikulation med Enkel kartläggning av talet och följa med eventuella läsläxor.

Ja, och så var det ju det här med tåget. Barnen tyckte det var roligt då jag med tågets hjälp visade hur man gör då man läser. Hela metodiken finns på länken till tåget. Två viktiga principer vid den här syntetiska läsinlärningsmetoden: Man ljudar bokstäverna, det blir ingen paus mellan ljuden.

Tåget förde jag nyligen tillbaka till Gerby skola för att de som ville, skulle få använda det. Bland de som hade samlats i lärarrummet fanns en lärare som själv hade gått i åk 1 då jag hade haft tåget med mig till klassen. Nu hade hon försökt komma ihåg hur det var för att själv tipsa sitt barn som inlett sin skolgång.

Hade tänkt publicera det här inlägget tidigare men så drabbades jag av kolera. Trodde att den här sjukdomen bara fanns i Afrika. Kan gott säga att koleran inte var någon trevlig upplevelse. Man har kraftig diarré, hög feber och vätskebristen är total. Vätskebristen gjorde att benen inte längre bar. Ramlade omkull och måste få hjälp att komma upp. På sjukhuset inleddes en antibiotika kur, både i dropp- och tablettform. Man tyckte att det var ett mysterium att jag drabbats av kolera utan att jag rest någonstans.

Nu har jag återhämtat mig någorlunda också om det tycks ta sin tid. Som tur är har jag en rasandes duktig fru som hjälpt mig. Om några veckor är det min tur att hjälpa henne då hon skall få ett nytt knä. Våra fyra vuxna barn ställer också upp och hjälper till. Två av barnen bor nära så de kan rent fysiskt komma och hjälpa, de två som bor längre bort ger positiv och uppbyggande respons.

Hälsningar

Kjell