Superflickor, att anteckna för hand eller digitalt, lästips

I mitt senaste inlägg hänvisade jag till barnbarnet Tyra 6 år, som skrivit ”boken” Superflickorna. Häromdagen visade Tyra att hon själv tillhör gruppen superflickor. Tyras pappa höll på att måla på familjens nya hus, som håller på att färdigställas. Då kom Tyra ensam cyklande med lunchpaket till pappa. Cykelturen är kanske 1,5 kilometer och går delvis på trafikerade vägar. Fint gjort!

Det fortsätter att föras diskussioner om skärmtid och smarttelefoner för barn. I en artikel i dagens lokala tidning hänvisar man till ny forskning som visar att skärmtid påverkar barns hälsa negativt. Samtidigt kan den digitala utvecklingen inte exkludera barnen också om den inte får sluka dem med hull och hår. Kanske är det som vanligt: Lagom är bäst.

I en annan artikel diskuteras om studerande skall göra anteckningar för hand med papper och penna eller om de ska göra det digitalt. ”Många experter förespråkar anteckningar för hand, eftersom man ofta lär sig bättre då.” De studerande svarar : ”Man borde själv få välja om man antecknar med papper och penna eller om man gör det digitalt.”

I ett inlägg för många år sedan hänvisade jag till en intressant artikel som hade rubriken ”Lär vi oss sämre om vi slutar skriva för hand?”

Ett litet lästips. Katarina Kuick: LÄS Boken för dig som vill börja läsa.

Tänk så tiden går! Fortfarande håller jag fast vid att ju äldre man blir desto fortare går tiden. Och vad är det jag tänker på då mera specifikt? Jo, hör och häpna, i maj är det 60 år sedan jag blev färdig folkskollärare för att två år senare göra mig kompetent som speciallärare. Som sådan jobbade jag ända fram till min pensionering. Jag har aldrig ångrat mitt yrkesval. Med åldern blir man förstås påmind om ”ålderstilläggen” i form av krämpor av olika slag. Men, jobbet som speciallärare, och i synnerhet kontakten med de yngre barnen, gör att jag fortfarande känner mig ung inombords.

Glad Valborg!

Kjell