Jag har i ett tidigare inlägg berört ämnet tidig upptäckt och tidiga insatser. Då det på webbplatsen nu finns uppsatt nytt material kring ämnet, vill jag här komma med en strukturerad sammanfattning. Utgångspunkten är det sätt på vilket jag som speciallärare jobbat med de här frågorna.

Att jobba som kompanjonlärare (samundervisning) vid skolstarten i åk 1 såg jag som en förutsättning för att ringa in elever i behov av stöd. Som kompanjonlärare fungerade jag som en del av klassverksamheten, inte i första hand som speciallärare utan som en annan vuxen förutom klassläraren, som ville hjälpa till i klassen. Att göra individuella kartläggningar med enskilda elever utanför klassrummet var en naturlig del av verksamheten.

Under rubriken Material (Nybörjarundervisningen i åk 1) på min webbplats har jag samlat material och förslag till kartläggningar, som jag utvecklat för att användas vid skolstarten.

Forskare vid Jyväskylä universitet (Lyytinen&Lyytinen) har i sin långitudinella forskning kunnat påvisa ett samband mellan antalet bokstäver som eleverna känner igen vid skolstarten och den fortsatta läsutvecklingen. En elev, som vid skolstarten känner igen färre än 14 bokstäver, löper risk att få problem med sin läsinlärning och läsutveckling. Enligt min erfarenhet är detta dock en regel med undantag. Är eleven motiverad, får lagom utmanande uppgifter, får stöd både i skolan och hemma, kan läsinlärningen lyckas också om antalet igenkända bokstäver vid skolstarten är få. Nyckelorden för att förebygga problem med läsinlärningen är en tidig stimulans av språket (Kom så läser vi!).

Med Läsprotokoll åk 1 som grund är det enkelt att kartlägga nybörjarelevernas bokstavskännedom och läsfärdighet. Eftersom kartläggningen sker individuellt, ger den samtidigt goda möjligheter att lära känna eleven på ett personligt plan. Resultatet från kartläggningen förs in på sammanställningsblanketten. Under vårterminen i åk 1 kan man följa upp bokstavskännedomen med en bokstavskontroll.

Också en enkel kartläggning av talet sker individuellt. Den här kartläggningen ger upplysningar om vilka elever som behöver få hjälp med sin artikulation. Det gäller främst ljuden r, s, sj, tj, u och y. Svårare fall av talstörningar bör talterapeut (logoped) eller foniater ta ansvar för. Resultatet förs in på läsprotokollets sammanställning, osäkra ljud. Jag har sammanställt ett enkelt program för att träna r-ljudet (Talträning – r).

Finmotoriken kan kartläggas som ett grupprov med hela klassen. Barnens pennhållning kan samtidigt observeras och vid behov rättas till. En förstorad bild av pennhållningen kan hängas upp i klassen. Ibland kan det vara svårt att rätta till ett invant sätt att hålla i pennan. Viktigt är ändå att de elever som har en mycket krampaktig pennhållning får hjälp.

Hur nybörjareleven löser enkla matematiska uppgifter kan också kartläggas. Resultatet förs in på sammanställningsblanketten.

På sammanställningen finns nu uppgifter om varje enskild elevs bokstavskännedom, läsfärdighet, osäkra ljud, finmotorik och lösning av de enkla matematikuppgifterna. För mig har sammanställningen varit ett viktigt underlag i diskussionen med klassläraren om prioriteringar av insatser med särskild tanke på de elever som i något avseende visat att de är i behov av extra uppmärksamhet eller direkt stöd redan vid skolstarten. Anpassningen av läromedel och uppgifter till de enskilda eleverna har underlättats av sammanställningen. Också om fokus ligger på att upptäcka elever i behov av stöd, ger sammanställningen också möjlighet att observera de elever som är längre hunna i sin utveckling och som därför behöver få utmaningar på sin nivå för att skolarbetet skall kännas meningsfullt och stimulerande.

Som komplement till kartläggningarna ovan har jag ibland också sammanställt ett sociogram över hur eleverna valt kamrater att leka med på rasterna. Jag skrev ner elevernas namn på en lapp. Eleverna fick sedan skriva ner namnen på två elever som de gärna lekte, eller ville leka tillsammans med på rasterna. Klassläraren och jag gick runt i klassen och hjälpte de elever som inte kunde skriva kamraternas namn. Hela processen skedde under tystnad. Jag gjorde sedan upp ett målsociogram. Avsikten var att få en översikt av det social samspelet i klassen och speciellt fästa uppmärksamhet vid de elever som ingen hade valt.

Vid skolstarten kan variationen vara stor i olika avseenden bland eleverna i en första klass. En del elever kan läsa, andra känner kanske bara igen några bokstäver. En del elever är vana att hantera penna och papper, för andra blir detta med att forma bokstäver en utmaning.

Det sägs ofta att var och en elev skall få utvecklas enligt sina anlag och förutsättningar. Detta är många gånger svårt att förverkliga fullt ut i en klass. Det fordrar att det finns resurser att tillgå i form av personal men också i form av tid och material. Ett fungerande samarbete kolleger emellan är av stor betydelse liksom ett fungerande samarbete med hemmen (Goda råd).

Avslutningsvis ber jag att få hänvisa till mitt tidigare inlägg om tidig upptäckt och tidiga insatser där jag bland annat framfört min syn på diskussionen om olika läsinlärningsmetoder och frågan om hur eleverna kan träna för att få flyt på sin läsning (Högfrekventa ord > läsprogram).

Kjell

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Set your Twitter account name in your settings to use the TwitterBar Section.