Trevlig inledning på det nya läsåret

Trots mina 18 år som pensionär lever jag fortfarande kvar i termer av läsår, terminer och lov. Visserligen har gränsen mellan lov och termin till stor del suddats ut med åren. Häromdagen for vi ut till sommarstugan för att plocka blåbär och hallon. På vägen mötte vi en massa barn och ungdomar på väg till sina respektive skolor. Sände en varm tanke till alla elever och lärare om att de skulle få en fin skoldag. Själv skulle jag knappast mera klara av jobbet som speciallärare i dagens skola. Platsar nog bättre bland blåbär och hallon.

Så här vid skolstarten brukar jag påminna om vikten av att på ett tidigt stadium kartlägga nybörjarna på olika områden. Då finns det möjlighet att redan vid skolstarten uppmärksamma de barn som är i behov av extra stöd. Samtidigt blir man medveten om vilka elever som kan tänkas behöva större utmaningar för sin läs- och skrivutveckling. Bland Material på webbplatsen finns Nybörjarundervisningen i åk 1 som kan vara till hjälp vid den här kartläggningen. Själv hade jag och mina klasslärarkollegor stor nytta av Läsprotokoll åk 1.

Daniela Strandberg, som tidigare jobbat som lärare i Pargas men som numera är bosatt i Umeå, har gjort en ambitiös och kreativ satsning som stöd för elever, lärare och föräldrar i form av Läroteket. Här finns beskrivet hur vår hjärna fungerar, vad som är viktigt att tänka på vid läxläsning, om läsinlärning, stödmaterial mm.

Vad gäller min egen webbplats skall jag försöka, tillsammans med webbmastern/sonen Johannes, hitta någon vänligt sinnad sponsor eller fond som skulle vara villig att ekonomiskt stödja upprätthållandet och uppdateringen av webbplatsen. Det är mycket jobb som Johannes lagt ner för att webbplatsen skall vara enkel och överskådlig. Det är också Johannes som haft ansvaret för all programmering , bland annat för övningsprogrammet Bild och ord – på nätet. Av besökarantalet att döma finns det fortfarande ett intresse för materialet jag samlat på webbplatsen.

Då jag gick i pension fick jag av föräldrarna i en skola en hängmatta. Nu skulle jag få koppla av riktigt på riktigt. Man tyckte att jag vore värd detta efter många år som speciallärare och familjefar. Jag hade vid ett tillfälle berättat för föräldrarna att det av praktiska skäl ofta var jag som skulle laga mat, natta barnen och sedan förbereda morgondagens skolarbete. Och då det drog ihop sig till OS eller VM i friidrott såg jag fram emot att få koppla av med att följa den spännande upplösningen av finalen på 100 m. Men då gubbarna stod klara i startblocken var det någon som ropade: ”FÄÄDII”! Så då var det bara att vänta på nästa OS eller VM och ett nytt 100 meters lopp. Och hängmattan då? Den ligger fortfarande oanvänd. För se, som pensionär är det alltid mycket att göra. Eller kan det eventuellt vara så att man med åren blivit något långsammare och att allt därför tar längre tid?

God fortsättning,

Kjell