Om språkstimulans och nytt finlandssvenskt test

För en tid sedan fick jag via Facebook uppmaning att skriva ett inlägg eftersom jag inte hört av mig på en tid. Skulle jag vara med i det ”vanliga” Fb så hade jag kanske i små portioner berättat om att vi, jag och min fru, under den senaste tiden plockat 60 liter lingon, 50 liter blåbär, gräftat upp 500 kg potatis för hand, skördat ärter, rödbetor, morötter, dill, persilja, grönkål, spenat, dragit upp några gäddor som  kokats, benats, frysts in för att senare bli fiskbullar, kapat ved för vintern, övat med kören (den där damerna har svårt att hålla ton) osv.

Men eftersom jag inte är med på ”vanliga” Fb så har jag tidigt bestämt att jag skriver inlägg endast om jag har något nytt, intressant eller annars relevant att komma med. Som pensionär kan jag inte relatera till det som händer i skolan just i dag. Men via min webbplats kan jag hänvisa till mina egna erfarenheter genom det material som jag samlat här. Jag tror och vet att trots allt det digitala som nu är på tapeten, så är mycket av det ”gamla” fortfarande relevant som grund för läs- och skrivutvecklingen hos barn. Annars skulle väl inte besökarantalet på webbplatsen uppgå till 200 -400 personer per dag under vardagar. Det senast inlagda på webbplatsen och som delvis kan jämföras med digitalt material är Bild och ord – på nätet och Bild och ord – elementär läs- och skrivinlärning.

Till det som fortfarande gäller för att förebygga läs- och skrivsvårigheter är bland annat den tidiga stimulansen av språket (Jfr Kom så läser vi!). Barnbarnet Maja, 3½ år, har fått stora doser språkstimulans helt enligt förslagen i häftet. Nu har Maja varit på besök hos mormor och morfar några dagar. ”Jag vet ganska många som heter Maja: Maja (jag), stora Maja (kompis), Maja Gräddnos, Gammel Maja, Krösa Maja, mammas Mehu Maja (saftkokare) och mommos Mehu Maja”. Och vidare: ”Min kompis har flyttat med sin mamma och pappa till Bryssel. Vet du moffa, att det finns två Bryssel (Morfar ????): Bryssel och brysselkål!”  Ja, självklart! En dag skulle vi spela domino. Jag föreslog ett sätt som man kunde göra det på, men då opponerade sig Maja: ”Jag vill att vi gör det så här”. Så tillade hon filosofiskt: ”Man vill vad man vill!” Så det så!

Nu finns dyslexiscreening för finlandssvenska barn, ungdomar och vuxna. Bearbetningen för finlandssvenska förhållanden har gjorts av Signe-Anita Lindgren och Matti Laine. FS-MiniDuvan är avsedd för barn i ålder 4-6 år, Lilla FS-Duvan , för elever i årskurs 3, 5 och 7,  FS-Duvan för ungdomar och vuxna. Finns hos Hogrefe Psykologiförlaget ,test A – Ö.

Originalversionen av Duvan-materialet har gjorts av Ingvar Lundberg och Ulrika Wolff. Fokus i materialet ligger på den fonologiska delen av språket. Duvan bör, enligt min uppfattning, kompletteras med annat diagnosmaterial för att man skall komma fram till en mera heltäckande bild vad gäller läs- och skrivutvecklingen och de eventuella problem som kan uppstå på vägen. Kompletterande material är t.ex de prov i läsförståelse för åk 2, 3 och 5 som Anki, Nea och jag utarbetat och som finns listade i höger spalt på webbplatsen. Här finns också det kompletterande materialet i rättstavning för åk 2 och 5.

En något pinsam situation tillsammans med Ingvar Lundberg har jag beskrivit i ett tidigare inlägg.

Om vi, vi vuxna,  då så här avslutningsvis skulle ta till oss av Majas visdomsord: Man vill vad man vill!  Eller med andra ord; jag ges möjlighet att själv få bestämma hur och vad jag gör utan att någon annan bestämmer det.

Angenäm höst, Kjell